LJUST MINNE BEVARAT

Det är snart 2 veckor sedan vi begravde min vackra mormor Inga som blev 96,5 år. Jag är oerhört glad att vi har ett så fint minne av henne och att vårt farväl blev ljust, trevligt och värdigt.

Jag är inte rädd för döden längre och jag känner stor trygghet i av att få ha upplevt den på nära håll. Det som är det jobbiga är själva sorgen att den visar sig på så många olika sätt , det är svårt att veta hur man reagerar och att klara av att släppa ut den. Det känns skönt om vi kan dela den med andra och inte behöver sörja själv.

Ett av mina ljusa minne som jag ler åt, är faktiskt att min mormor fick sin gosiga mjukis hund med sig i kistan, hon är inte ensam och det var så bra att min mamma la den där.

Sov gott lilla mormor!